Min medmaskinist har just tagit studenten och är nu ute och smakar på friheten genom att åka tåg i Europa. Detta lämnade mig igår ensam ansvarig för kvällens repertoar.
På en av visningarna (Porco Rosso) kom det bara en (1) publik. Eftersom det på körschemat stod "sekvens i slutet av eftertexterna - håll ljuset ganska mörkt" blockerade jag, när publiken efter filmen försökte gå ut, dörren med "Hörredu - det kommer något i slutet också!". Ytterst tveksam backade han tillbaks in i salongen och slog sig åter ner. Jag kände mig ansvarig (och nyfiken på slutet) och gick in och höll honom sällskap.
Efter tidernas längsta eftertexter (och en inte helt avslappnad tystnad) kom då slutet - bestående av en tresekunderssekvens där ett flygplan åker över duken.
Publiken tittade snopet och besviket på mig, varpå jag försökte släta över situationen med "haha ja, det här kanske inte riktigt var worth waiting for..." (allt rapportskrivande har gjort mig svengelsk). Totalt ointresserad av att spela med reste han sig upp och gick.
"Måndag 8/9
skandal-löst (dock ej att förväxlas med skandalöst!)
-Sara"
förde jag in i maskinistdagboken.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
*fnitter*
att du återkommande använder ordet "publik" för en ensam person gör hela situationen så mycket charmigare. :D
<3
Det fåniga är ändå att jag gjorde det för att han/den skulle känna sig lite utvald - först privat visning, och sen dessutom insidertips från maskinisten... Nåja. Man kan inte vinna jämt!
Post a Comment