Stockholm

Jag hamnade mittemot ett väldigt förälskat par på tåget till Västerås.
Hon: gissningsvis någonstans runt 15. Jag skulle dock kunna sträcka mig så långt som till 18. Men that's it!
Han: ~45 och lätt utvecklingsstörd.

Det var något väldigt konstigt med det hela. Med deras förhållande (ja, jag är extremt fördomsfull - så stäm mig). Med hennes lite för svaga och försynta röst, när hon pratade om livet i största allmänhet och kallade honom gullis. Han däremot var inte det minsta intresserad av att prata utan ville bara pussas. Och ha mer kaffe. "jag känner ingen som dricker så mycket kaffe som du!" pep hon.

Men nu var de iaf på väg till Stockholm för att starta ett nytt liv. För det är väl det Stockholm är till för.